“Har jag roligt, herr magister?“ Men i våra dagar går det helt annorlunda till. Ingen, som sjelf påstår sig lefva, lägges i likkistan på läkarens vitsord, och ingen tillspörjer numera doktorerna, om han är sjuk eller icke. Man tror sig om tillräcklig kännedom att sjelf besvara frågan, och först i den händelsen, att man sjelf finner sig vara sjuk, söker man läkaren för att fråga om botemedlen. Ja, upplysningen har — tyvärr! — gått så långt, att alla veta, hvad gift är. De veta, att det är ett ämne, som innan kort förorsakar döden, och att följaktligen spirituösa drycker, hvilka man kunnat och kan alltifrån ungdomen dagligen nyttja och ändå hinna till åttio års ålder och derutöfver, icke tåla att, utan våld på både språket och begreppet, kallas för gift.
Slutligen vill Palmær erinra sig den åsigten, att den enskilde, äfven om han ej uppoffrar mera än en skilling om dagen på spirituosa, derigenom gör en årlig förlust af några riksdaler; att summan af de enskildas förluster utgör det allmännas förlust, hvilken för Sverige uppgår till flera millioner om året; att följaktligen bruket af spirituösa drycker är förkastligt äfven från en statsekonomisk synpunkt.
För att på ett passande sätt möta detta luminösa inkast, gör Palmær en beräkning öfver den förlust, som årligen drabbar Sverige genom en stor del svenskars inrotade vana att snyta sig med näsduk.
Antagom, att en medborgare snyter sig 6 gånger om dagen. Detta är måhända för lågt tilltaget; men Palmær har velat hålla sig vid det möjligast minsta minimibelopp, för att undvika all giltig anledning till anmärkningar mot räkningens riktighet. Antagom vidare, att till näsdukens upptagning ur fickan, dess utveckling, dess hopveckling och dess slutliga nedstoppning åtgå 3 sekunder utöfver den tid, som åtgår till en enkel snytning med de fem.
Hvem inser icke, att medborgaren eller medborgarinnan — ty äfven för sådana gäller kalkylen — härigenom gör en tidsförlust af 18 sekunder om dagen; och på hela året, räknadt till 365 dagar, uppgår hans eller hennes förlust till 1 timme, 49 minuter och 30 sekunder. För en befolkning af 500,000 personer — och så många medborgare och medborgarinnor, som snyta sig med näsduk, torde väl Sverige kunna räkna — stiger derför den årliga tidsförlusten till 912,500 timmar eller 91,250 dagsverken,
