⁎
Elefantens[1] natur blef icke lämpad efter något af Europas luftstrek, och var det derföre icke underligt, att detta märkvärdiga djur, som vistas i Afrikas och Asiens varmaste länder, på lång tid förblef okändt för inbyggarne af vår verldsdel. Men krigskonsten, ty värr, nästan lika gammal med vårt slägte, och då så väl som nu, ständigt i behof af nya uppfinningar, för att locka segern på sin sida, lärde snart Porus, Konung i Indien, som kände Elefanternas mod, styrka och läraktighet, hvad man kunde vänta af dessa, till utseendet förfärande djur, i krig mot en mägtig fiende. Elefanterne afgjorde väl icke sällan drabbningens utgång, till deras fördel, hvilkas fanor de skulle försvara; men den Macedoniske Alexander, mot hvilken Pori Elefanter stridde, var så gynnad af lyckan, att de, tillika med tropparna, blefvo slagne. Ibland de byten, som den Grekiske hjelten, vid sitt segerrika återtåg, hade att för sitt hemmavarande folk uppvisa, emottogos Elefanterne med så mycket större beundran, som de voro de första, hvilka inom Europas gränsor blifvit sedde. Många år derefter träffade Romerska legionerna dessa djur i Pyrrhi armé; Antiochus räknade äfven på deras styrka till sitt försvar; Hannibal och Jugurtha stridde med tillhjelp af Elefanter i Afrika, och efter dessa krig blefvo de icke mera sällsynta i Italien. Vid Romerska Fältherrarnas högtidliga triumfer, ökades ståten med Elefanter, som dels drogo segervagnen, dels leddes framför den. De nyttjades att afskaffa brottslingar med lindrigare eller grymmare dödssätt, hvilka Elefanten efter befallning verkställde. I den så kallade Circus såg man Elefanter kämpa med Lejon, Tigrar och Leoparder, dem de ofta öfvervunno. Romerska Kejsarne gjorde det till ett af de förnämares nöjen, att med kastspjut döda Elefanter; i hvilka blodiga tidsfördrif äfven Fruntimmer deltogo, med en kallsinnighet som icke tillhör deras kön. — Ifrån dessa tider datera sig de äldsta berättelser vi äga om Elefanten, men flere af forn-
- ↑ Elephas maximus Linnéi. — Eleph. indicus & capensis Cuvies — Närvarande Utkast uppsattes på begäran, då man i anledning af en lefvande Elefant, den första som mig vitterligen varit i Sverige, hade tillfälle anmärka, huru oriktiga begrepp man i allmänhet har om detta djur.
