6
i ytan af kronan upphöjda, vågiga, mest paralella, tvers före gående ränder.
Den ÅFPRIKANSKE har rundare Iroleed? nästan konvex panna och mycket stora öron. Försvarständerna äro hös båda könen mest lika stora, och oxeltändernas kronor ha upphöjda rutor i öfre ytan, ställda på tvären.
Vi skola i synnerhet uppehålla oss vid den förstnäm- da arten och anmärka vid beskrifningen af dess betydli- gare delar, de olikheter, som hittills blifvit iakttagne hos den Afrikanska.
SNABELN är egentligen en utdragen näsa, tryne eller nos, med hvilken öfra läppen är sammanväxt, försedd med senaktiga hinnor och ytterst med: hud. Den börjar att omgilva öfre käken 'i granskapet af ögonen, är der tjockast och aftager småningom; blir halfrund och något platt inunder; är mer och mindre tydligt ringlad, i mån . af dess utsträckning, och slutas nästan tvär, med en rund mynning , i hvars främre eller öfra kant är en köttakrig =rörlig Hik, Jik ett kort finger. Inom den skållika mynnin- gen och i dess botten öppna sig 2:ne kanaler, skilda genom en broskaktig vägg och svarande mot näsborrar hos andra djur; dessa leda till en stor hålighet eller kavi- tet inom snabelns bas, och synlig genom en iniryckning äfven i sjelfva benen, ikring hvilken kavitet snabelns musklar fästas. En del af dessa rörelseorganer gå längs- efter i form af bågar, som förlora sig i den inre senaktiga hinnan; en del gå tvärsföre, såsom strålar i en cirkel, från den inre till den yttre senaktiga bekiädningen. Ner- verna komma dels ifrån öfre kåkens nerv, dels "rån en gren af ansigtsnerven. Inga valvler finnas i snabeln, utan tillläppes den, vid basen eller mynningen, genom muskler- "na, som trycka näsborrarnas inre väggar tillsamman.” Huden är skrynklig eller ringlad om snabeln är i förkortning, "och försedd med korta, glest strödde hår, som ej äro synnerligen styfva. Man har anmärkt att hanens snabel "skall vara något längre än honans.
Med detta undransvärda verktyg, så olikt hvad natu- ren till samma åndamåls vinnande villdelat andra djur, och så otillräckligt det genom sin enkelhet än må synas, verkställer Elefanten likväl de mest oväntade rörelser, förrättar rätt svåra och konstiga göromål och ådrar sig, icke utan skäl, åskådarens uppmärksamhet och beundran. Ge-
