och det fattigaste hem upplyses nu af en strålande fotogenlampa: hvilken välsignad skillnad från fordom!
De tre lägre klasserna voro ettåriga, Quarta var
tvåårig. Dit flyttade vi i sinom tid från vår gamle
lärare. Han blef sedan kyrkoherde i södra Sverige
och gifte sig med en änka. Såsom bidrag till det
nya hemmet medförde hon en hel barnskara från sitt
förra gifte. Jag har aldrig återsett honom.
Läraren i Quarta var skolans rektor, biträdd af
en duplikant. Rektorn hade endast en helt kort tid
innehaft ämbetet. Han hade blifvit befordrad till
rektor, ehuru icke särskildt latinare. Detta måtte den
tiden hafva varit något högst ovanligt. Till ledare
för ett läroverk hade man bort kunna finna en
lämpligare man. Han förstod sig ej på pojkar, och det
är ej allom gifvet. Då han ej under de två år, vi
läste för honom, förvärfvade ungdomens sympatier,
tar jag för gifvet, att han själf saknade sympati
för ungdom. Han var en religiös zelot, sades vara
en god musiker och hade rest i främmande land.
Quartas rum låg, såsom sagdt är, på andra
sidan förstugan och begagnades äfven till allmänt
bönerum. Längst in mot gafvelväggen stod katedern med
en lägre afsats på hvardera sidan. Rummet var lågt
och mörkt, smutsigt och nedrökt, möblerna illa
medfarna. Under ett mörkt förhänge hängde på en vägg
en stor historisk tabellkarta. Hvad den innehöll,
kunde ej ses genom den mörkbruna fernissan, och