Sida:En god uppfostran.djvu/7

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
5

Och det utan method alls .... ty jag hatar det ordet och älskar mer att låta naturen styra sig sjelf. Ack, känslan, oskulden, äro qvinnans skönaste prydnader.

Samuel. Just det ja. Den känsla som ett vildt, okynnigt barn erfar, utan tukt eller Gudsfruktan.

Friherrinnan. Detta går för långt. Hon läser alltid sina böner correct och har dessutom Gudskelof ett så godt exempel i sin egen mor, och att hon är barnslig få vi förlåta henne ...

Samuel. Barnsligheter ha sin tid och allvar och arbete sin. Det är ett ohjelpligt misstag att du ej skiljer på det och att flickan aldrig fått vara tillsammans med kamrater heller.

Friherrinnan. De skulle blott lära henne dåliga saker. En narras, en är falsk, en är dum; ja, min man har till och med blifvit skrämd af att riktiga laster bedrifvas i pensionerna.

Samuel. Rätt beklagligt om så är, men hvarje sak har två sidor. Må vara att bland en hop pensionärer alltid några mindre bra finnas, men unga flickor, liksom unga gossar, behöfva ovilkorligt kamratlif för att ryckas framåt; för att öfva upp sin tanke och varsna sina fel. Det onda har en gång smugit sig in i alla lifvets förhållanden och J blödhjertade föräldrar skulle i stället för att tro er kunna utestänga det från edra barn, säga åt dem: det finnes ondt och godt i verlden mina barn, låt mig lära er att skilja derpå.

Friherrinnan (suckar). Ack, det onda få de tids nog se utan att vi sjelfva visa dem vägen.