Utlagor äro til exempel bondens största skrämsel; om han skulle påläggas, underwisas och muntras, at plantera bärbuskar och trän på sina onyttiga bergsbackar; tilreda deras safter, plåcka, torka eller prässa de wilda bären, hwilka sysslor kunna ske af hans qwinnor och barn; och at med et wisst qwantum af dylikt kram, få utgöra någon del af penninge räntan. Så torde wäl hända, at efterwerlden finge göra samma upmärksamhet på oss, som wi på förfäderna uti hushålls wägen.
Men i fall en dylik omtanka någonsin skulle komma i fråga, bör hwar och en bondhustru påläggas, at förse sig med en stengryta, det enda werktyg, som härtil wore tjenligt i hennes hand; ty en jerngryta fördärfwar både den wackra färgen och smaken på bären, och at förtro en malmgryta uti en mindre kunnig eller wårdslös sköterskas händer, wore at sätta människolif i fara.
Trägårds Jordfrukter.
Förstår mäst hwar bondhustru at bewara, och är den hushållerskan lyckligast, som är försedd med en torr frisk källare, endast inrättad til jordfrukters och grönsakers behof; ty det är säkert at dricka, matwaror och grönsaker skämma hwarandra ymsewis, och borde hafwa hwar sit särskilte rum, för at göra det rätta gagnet i hushållet.
Hwitkåhl.
Är nästan en almänt älskad wäxt, men blir för swaga magar mera rörig, sedan han legat i källarn några weckor. Man har derföre gjort et försök at bibehålla honom i sin friskhet, som lyckats bra på följande sätt.
Då kåhlen hugges up af landet om hösten låter
