Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/267

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1835.]259
ridt till cucao.

märkvärdigt; men det är vida märkligare i detta fall, der de tre öppningarne ligga på samma stora bergskedja, och der de vidsträckta slätterna långs med hela ostkusten och de höjda lagren af nutida snäckor på en sträcka af mer än 320 mil på vestkusten visa, på hvilket likformigt och sammanhängande vis de upplyftande krafterna hafva verkat.

Som kapten Fitz Roy var angelägen om att taga några vinklar på yttre kusten af Chiloe, beslöts det att mr. King och jag skulle rida till Castro och derifrån tvärs öfver ön till det på vestkusten belägna Capella de Cucao. Sedan vi skaffat oss hästar och en vägvisare, begåfvo vi oss i väg den 22:a på morgonen; men vi hade icke kommit långt, förr än en qvinna och två gossar slöto sig till oss, emedan de voro stadda på samma väg. En hvar är på denna väg glad att träffa ett sällskap och man kan här få åtnjuta det i Sydamerika så sällsynta privilegiet att få resa utan skjutvapen. I början bestod landet af flera på hvarandra följande kullar och dalar; men närmare Castro blef det mycket slätt. Sjelfva vägen är en underlig sak; ty på hela sin längd, med undantag af några få delar, består den af stora trästockar, hvilka antingen äro breda och lagda långs efter vägen, eller smala och lagda på tvären. Om sommaren är vägen icke så dålig; men om vintern, när träet blifvit slipprigt af regnet, är det ytterst svårt att färdas fram der; ty vid den årstiden blir marken på begge sidor om vägen ett moras och står ofta under vatten, till följe hvaraf det blef nödvändigt att fästa de långs efter liggande trädstockarne med tvärstänger, hvilka på ömse sidor äro nedslagna i marken medelst dobbar. Dessa dobbar göra ett fall från hästen farligt, då möjligheten att störta på en sådan icke är ringa. Det är likväl märkligt huru qvicka vanan har gjort de chilotiska hästarna; ty då de skola öfver dåliga ställen, der stockarne kommit i oordning, hoppade de från den ena till den andra nästan med samma hastighet och säkerhet som en hund. Vägen begränsas på ömse sidor af höga skogsträd, med deras stammar hopflätade af rörväxter. När man någon gång såg en lång sträcka af vägen rakt framför sig, var utsigten till en sällsam grad enformig; den af bjelkarne bildade, hvita stråkvägen, som smalnade af genom perspektivet, doldes slutligen af den dystra skogen eller slutade i en zickzack, då den gick uppför någon brant kulle.

Ehuru afståndet från San Carlos till Castro endast är sex mil i rak linie, måste anläggningen af denna väg hafva varit ett betydande arbete. Man berättade mig att åtskilliga personer fordom förlorat lifvet vid försöket att färdas genom skogen. Den förste, som lyckades, var en indian, hvilken på åtta dagar högg sig en