Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
1832.]19
utflygt norr om cap frio.

med stenar döda fjäderfät till vår aftonmåltid. Och om vi alldeles medtagna af trötthet och hunger helt försagdt läto förstå, att vi gerna skulle vilja få vårt mål, blef det storståtliga och, fastän sanningsenliga, alltid föga hugnesamma svaret, ”Det skall komma så fort det blir färdigt”. Om vi vågat göra några vidare föreställningar, skulle vi fått anmaning att resa vidare, emedan vi voro för oförskämda. Värdarne äro högst ohöfliga och frånstötande i sitt sätt; deras hus och egna personer oftast ytterst smutsiga; bristen på sådana beqvämligheter som knifvar, gafflar och skedar är vanlig; och jag är säker på att ingen hydda eller koja i England skulle finnas så utblottad på hvarje beqvämlighet. I Campos Novos spisade vi emellertid präktigt, då vi fingo ris och höns, skorpor, vin och spritdrycker till middagen, kaffe på aftonen och fisk med kaffe till frukost. Allt detta jemte godt foder åt hästarne kostade endast 2 riksdaler 25 öre per man. Likväl svarade värden på denna venda, på tillfrågan om han sett till en piska, som en af sällskapet hade tappat, kärft ”Hur’ skulle jag kunna ha reda på den? Hvarför tog ni inte vara på den? Jag förmodar att hundarne ätit upp den”.

Då vi lemnade Mandetiba fortsatte vi vår färd genom en villsam vildmark af insjöar, i några af hvilka funnos sötvattens-, i andra saltvattens-snäckor. Af det förra slaget fann jag en Limnæa i stor mängd i en insjö, i hvilken, såsom de kringboende försäkrade mig, hafvet flyter in en gång om året och stundom oftare och gör vattnet alldeles salt. Jag är öfvertygad om att många märkliga förhållanden med afseende på hafs- och sötvattens-djur skulle kunna iakttagas i den kedja af laguner, som innefattar Brasiliens kuster. Mr. Gay påstår, att han i närheten af Rio funnit hafsmusslor af slägtena Mytilus och Solen, samt sötvattenssnäckan Ampullaria lefvande tillsamman i bräckt vatten. Jag såg också ofta i lagunen nära botaniska trädgården vid Rio, der vattnet blott är litet mindre salt än i hafvet, en art Hydrophilus, mycket lik en vatten-skalbagge i Englands diken. I samma insjö hörde den enda snäckan till ett slägte, som vanligen finnes i flodmynningar.

I det vi för en tid lemnade kusten, kommo vi ånyo in i skogen. Träden voro mycket höga och i jemförelse med de europeiska anmärkningsvärda i anseende till hvitheten af sina stammar. Jag ser i min anteckningsbok att ”underbara och sköna blommande parasiter” oupphörligt väckte min förvåning såsom de ovanligaste föremålen i dessa storartade landskap. Då vi reste vidare, färdades vi genom betesmarker, som voro förderfvade genom ofantliga, kägelformiga, nära 12 fot höga myrstackar. De gåfvo