Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/286

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
278[kap. xv.
valparaiso.

FEMTONDE KAPITLET.


FÄRD ÖFVER CORDILLERAN.


Valparaiso. — Portillo-passet. — Mulåsnornas klokhet. — Bergströmmar. — Huru grufvor upptäckas. — Bevis på Cordillerans gradvisa höjning. — Snöns inverkan på klippor. — De två hufvudbergkedjornas geologiska bygnad, deras skilda uppkomst och höjning. — Stor sänkning. — Röd snö. — Vindar. — Snötoppar. — Torr och klar luft. — Elektricitet. — Pampas. — Faunan på Andernas motsatta sidor. — Gräshoppor. — Stora skinnbaggar. — Mendoza. — Uspallata-passet. — Kiselvandlade träd, inbäddade i jordlager, såsom de vuxo. — Inkas-bron. — Passens dåliga beskaffenhet öfverdrifven — Cumbre. — Casuchas. — Valparaiso.


Den 7 mars 1835. — Vi stannade tre dagar i Concepcion och seglade derefter till Valparaiso; men som vinden var nordlig, hunno vi blott till mynningen af Concepcions hamn, innan det blef mörkt. Emedan vi voro nära land och en dimma uppstod, kastade vi ankar. I detsamma uppseglade en stor amerikansk hvalfångare tätt invid sidan af oss; och vi hörde ”yankin” med svordomar befalla sin besättning att hålla sig tyst, medan han lyssnade efter åt hvad håll bränningarne funnos, och då kapten Fitz Roy med hög, klar stämma tillropade honom att ankra der han befann sig, måste den stackars karlen hafva trott, att ropet kom från stranden, ett sådant virrvarr af röster hördes nu med ens från fartyget, i det alla ropade, ”Låt ankaret gå — låt trossen löpa ut — berga segel!” Det var den löjligaste sak man kunde tänka sig; ty det kunde icke gerna hafva varit ett större larm med befallningar, om besättningen bestått af idel kaptener. Vi funno sedermera att styrmannen stammade och jag förmodar att alla man hjelpte honom att utdela befallningar.

Den 11 mars ankrade vi vid Valparaiso och två dagar derefter begaf jag mig ut på min färd öfver Cordilleran. Jag reste till Santiago, der mr. Caldcleugh på det välvilligaste gick mig tillhanda vid de små förberedelser, som voro behöfliga. I denna del af Chile finnas två pass öfver Anderna till Mendoza: nämligen vid Aconcagua eller Uspallata, hvilket vanligast begagnas och ligger något norrut, samt det andra, som kallas Portillo-passet och ligger sydligare samt närmare, men är högre och farligare.

Den 18 mars. — Vi togo vägen till Portillo-passet. Då vi lemnade Santiago, foro vi öfver den vidsträckta och förbrända slätt, hvarpå denna stad står och om eftermiddagen kommo vi till Maypu,