Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/345

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1835.]337
fåglar.

men alla de andra arterna af denna finkgrupp söka sin föda, hopblandade i skaror på den torra, ofruktbara marken i de lägre trakterna. Hanarna af alla, eller åtminstone af de flesta arterna, äro becksvarta och honorna, med kanske ett eller ett par undantag, bruna; men det egendomligaste förhållandet är den fullkomliga gradationen i näbbens storlek hos åtskilliga arter Geospiza, från en så stor som stenknäckens till en af en vanlig bofinks, och om Gould har rätt i att innesluta sin underafdelning Certhidea inom hufvudgruppen, äfven till en löfsångares. Den största näbben hos slägtet Geospiza visas i fig. 1 och den minsta i fig. 3; men i stället för att det här finnes endast en mellanform med näbb så stor som den i fig. 2, förekommer det i verkligheten icke mindre än sex arter med omärkligt aftagande näbbar. Näbben hos underafdelningen Certhidea visas i fig. 4. Slägtet Cactornis har en näbb, som något liknar starens och hos den fjerde underafdelningen är den nästan af samma form som hos papegojan. Då man ser denna gradvis afvikande olikhet i näbbens form hos en liten, nära beslägtad grupp af fåglar, skulle man kunna vara färdig, att till följe af fåglarnes ursprungliga fåtalighet på denna ögrupp, tro att en art hade blifvit utvald och förändrad för olika ändamål. På samma sätt skulle man kunna föreställa sig att en fågel, som ursprungligen vore en vråk, här blifvit föranledd att göra tjenst för det amerikanska fastlandets asätande Polyborer.

Af vadare och vattenfåglar lyckades det mig endast att få elfva arter, och af dessa äro endast tre nya (deri inbegripen en vattenrall, som är inskränkt till öns fuktiga bergspetsar). Då man besinnar måsarnes vana att flytta omkring, förvånades jag öfver, att den art, som bebor dessa öar, är egendomlig, men beslägtad med en från södra delarne af Sydamerika. Den ännu större egendomligheten med landfåglarne, nämligen att tjugofem arter af tjugosex äro nya arter eller åtminstone nya raser, öfverensstämmer med den större utbredning, som dessa senare ordningar hafva öfverallt på jorden. Vi skola sedermera få se, att denna lag, att de i vattnet, vare sig salt eller sött, lefvande formerna, äro mindre egendomliga på en viss gifven punkt af jorden, än landformerna af samma klasser, på ett slående sätt bekräftas hos snäckorna och, fastän i mindre grad, hos insekterna på denna ögrupp.

Två af vadare-arterna äro nästan mindre, än samma arter från andra ställen. Svalan är äfven mindre, ehuru det är ovisst huruvida hon i öfrigt är olikartad med sina samslägtingar eller icke. De tvenne ugglorna, de begge flngsnapparne (Pyrocephalus) och dufvan äro äfven mindre än de liknande, men olika arterna, med

Darwin, En naturforskares resa omkring jorden.22