hafsstränderna och finnes aldrig, åtminstone såg jag ingen, en femtio alnar in åt land. Han är ett fult djur af smutssvart färg, samt dum och trög i sina rörelser.
Ett fullvuxet djurs vanliga längd är omkring tre fot, men några bli ända till fyra fot. Ett stort exemplar vägde tjugo marker; och på Albemarle-ön tyckas de uppnå en ansenligare storlek, än annorstädes. Deras svans är hopplattad från sidorna och alla fyra fötterna till en del försedda med simhud. Man ser dem stundom simma omkring några hundra alnar från stranden och kapten Collnett säger i sin resa: »De begifva sig ut till sjös i flockar för att fiska, och sola sig på klipporna, så att man kan kalla dem för alligatorer i smått». Man får likväl icke tro att de lefva af fisk. När denna ödla är i vattnet, simmar hon med fullkomlig lätthet och hastighet medelst en ormlik slingrande rörelse af kroppen och den utplattade svansen, hvarvid benen hänga orörligt sammantryckta mot sidorna. En sjöman om bord sänkte en med en stor tyngd och trodde att han sålunda skulle döda henne; men när han en timme efteråt drog upp linan, så var ödlan ännu vid fullt lif. Deras ben och starka klor äro utmärkt väl passande för att kräla öfver de skrofliga och sönderspruckna lavamassorna, hvilka öfverallt bilda kusten. På sådana platser kan man stundom se en grupp af sex till sju af dessa vederstyggliga kräldjur sola sig med utsträckta ben på de svarta klipporna några få fot öfver bränningen.
Jag undersökte magen hos några och fann den fyld med en söndertuggad hafsalg (Ulva), som växer i tunna, bladlika grenar af ljusgrön eller mörkröd färg. Jag minnes icke att jag såg denna alg i någon stor mängd på de klippor, som äro utsatta för tidvattnets inflytande; och jag har skäl att tro, det den växer på hafsbottnen, på litet afstånd från ön. Om detta är händelsen, så
