jag henne till en vattenpuss; men det lilla djuret var icke blott ur stånd att simma, utan jag tror, att det snart skulle ha drunknat om det ej fått hjelp.
Af ödlor finnas många slag, men endast en (Prototretus multimaculatus) är anmärkningsvärd för sitt lefnadssätt. Han lefver på nakna sanden invid kusten, der han knappast kan urskiljas från den omgifvande ytan till följe af sin spräckliga färg; ty de brunaktiga fjällen äro fläckiga med hvitt, gulrödt och smutsblått. När han skrämmes, försöker han undvika upptäckt genom att låtsa sig vara död, med utsträckta ben, nedtryckt kropp och tillslutna ögon; om han vidare oroas, gräfver han med stor hastighet ned sig i den lösa sanden. Denna ödla kan icke springa fort till följe af sin platta kropp och sina korta ben.
Jag skall nu bifoga några anmärkningar om djurens vintersömn i denna del af Sydamerika. När vi den 7 september 1832 först kommo till Bahia Blanca, trodde vi att naturen förbehållit detta sandiga och torra land knappast någon enda lefvande varelse. Vid gräfningar i marken funno vi likväl åtskilliga insekter, stora spindlar och ödlor i halft dvallikt tillstånd. Den 15 september började några få djur visa sig och den 18 (tre dagar före vårdagjemningen) tillkännagaf allt vårens inträde. Slätterna voro prydda med blommor af en ljusröd harsyra, vildärter, œnoteræ och geranium och fåglarne började lägga sina ägg. Talrika skalbaggar af ordningarne Lamellicornia och Heteromera, de senare märkliga för sin djupt skulpterade kropp, kröpo långsamt omkring, under det att ödlornas familj, den sandiga jordmånens trogna invånare, ilade omkring i alla riktningar. Under de första elfva dagarne, under det naturen ännu låg i sömn, gick medeltemperaturen, efter iakttagelser, som gjordes hvarannan timme om bord på Beagle, till +10,5° och midt på dagen steg termometern sällan öfver +12,8. På de elfva följande dagarne, då allt lefvande kom i sådan rörelse, var medeltemperaturen 14,3° och midt på dagen gick den till emellan 15 och 20°. Här var således en stegring af 3,8 grad i medeltemperaturen, fast mycket större i den högsta dagvärmen, tillräcklig att väcka lifvet till verksamhet. Vid Monte Video, hvarifrån vi just då hade seglat, var luftens medelvärme under de 23 dagar, som förflöto mellan den 26 juli och 19 augusti efter 276 observationer +14,6°; den i medeltal varmaste dagen var +18,6° och den kallaste +7,7°. Den lägsta punkt hvartill termometern föll, var +5,3° och den steg i bland midt på dagen till 20°. Likväl lågo vid denna höga luftvärme nästan alla skalbaggar, åtskilliga spindelarter, sniglar, landsnäckor, paddor och ödlor alla domnade under stenar. Men vid Bahia Blanca, som ligger fyra grader
