Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
181
SPELMANNEN
förstå, att hon menade vad hon sade, bekräftade hon förlåtelsen med Guds namn.
»I Guds, vår frälsares, namn förlåter jag dig,» sade hon.
Men när hon sade detta, stannade stråken, fiolen föll till marken, och spelmannen stod upp, frälst och räddad. Ty förtrollningen var bruten, därför att hans gamla mor hade känt sådant medlidande med hans nöd, att hon hade uttalat Guds namn över honom.
