I.
DET ÄR i en tingssal ute på landsbygden. Vid dombordet högst uppe i rummet sitter en gammal häradshövding, en lång och starkt byggd karl med ett brett och grovhugget ansikte. Under flera timmar har han hållit på med att handlägga det ena målet efter det andra, och till sist har det kommit över honom något av leda och dysterhet. Det är svårt att veta om det är hettan och kvalmet i tingssalen, som pina honom, eller om han har blivit illa till mods av att syssla med alla dessa småaktiga tvister, som inte tyckas ha kommit till av annan orsak än för att vittna om människors grälsjuka och obarmhärtighet och vinningslystnad.
Han har just nu börjat med ett av de sista målen, som skola komma före under dagen. Det rör sig om en fordran på uppfostringshjälp.
Detta ärende har avhandlats redan ett par gånger förut, och protokollet från de föregående tingen håller på att läsas upp. Därav får man för det första veta, att käranden är en fattig torpardotter, och att svaranden är en gift man.
Vidare heter det i protokollet, att svaranden
