Hoppa till innehållet

Sida:En warnande Röst.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

samlat mycket godt för många år; gif dig nu god ro, ät, drick och war glad.” Du, som läser detta, låt samwetet tala; gör du äfwen så? hänger ditt hjerta fast wid jorden? Är det så, antag då såsom en röst från himmelen denna erinran: du är ännu oomwänd, du är fiende till Gud; ty den som älskar mer werlden än Gud, den är Hans fiende. Deremot den som rätt fruktar och älskar Gud, den är upplyst om det fåfängliga, om det otillräckliga och tomma uti jordiska ting. Han wet, att dessa ej kunna göra honom lycklig, och derföre, när werldens barn så ifrigt fika efter dem, säger han: ”Herre! upplyft öfwer mig ditt ansigtes ljus; du fröjdar mitt hjerta, ändock de andra mycket win och korn hafwa.” Ps. 4: 7, 8. Intet kan tillfridsställa honom utan Guds nåd, intet uppfyller hans själ med större glädje, än sötman af Guds kärlek. Fattigdom och förakt, när Gud är med honom, är honom angenämare, än werldens rikedomar, om han skulle sakna Gud.

En ogudaktig älskar icke, wördar icke, dyrkar icke Gud. De ogudaktige försumma ofta den allmänna gudstjensten, och om de biwista den, sker det blott af wana, och de äro glade, när den är förbi. Om Söndagen springa de efter nöjen, ja de glömma ej sina werldsliga angelägenheter, och det oaktadt är den dagen för dem den längsta af alla i weckan; man hör dem ofta då klaga: det är så tråkigt och ledsamt. På enskilda andaktsöfningar, antingen i sällskap med sitt hushåll eller för sig sjelfwa, sätta de intet wärde. De älska synd och werld, och kunna således icke hafwa förnöjelse af ett stilla umgänge med Gud. Men den gudfruktige kan icke annat än högakta Herrans tempel, det rum, hwarest Hans lof och ära utsprides, hwarest Evangelium till menniskornas frälsning förkunnas. Med glädje emottager han