Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
113

Det var inte värt att öda förståndigt tal på henne. Uppfostran och träning äro allt. Träningen bildar personligheten. Vi tala om natur; det är ren dårskap; natur är någonting som inte existerar; vad vi ge denna missledande benämning är ej annat än ärftlighet och träning. Vi ha inga egna tankar, inga egna åsikter; de överflyttas på oss, tränas in i oss. Allt det originella i oss, det följaktligen hedrande eller vanhedrande kan täckas av udden på en pärlnål, det övriga är idel atomer, som tillförts oss i arv från en lång rad förfäder, som sträcker sig biljoner år tillbaka i tiden till Adam-amoeben eller gräshoppan eller apan, från vilken vårt släkte så långrandigt och skrytsamt och onödigt utvecklat sig. Vad mig angår kan jag säga, att det enda jag tänker på under denna sorgligt strävsamma pilgrimsfärd, denna drift mellan evigheterna, är att i all ödmjukhet försöka leva ett rent, högsinnat och klanderfritt liv och rädda denna ena mikroskopiska atom inom mig, som är mitt verkliga jag: det övriga må gärna för mig hamna i dödsriket.

Nej, tusan i det, hennes intelligens var inte dålig, hon hade rätt gott huvud men hennes träning hade gjort henne till en åsna — det vill säga från den synpunkt som gjorde sig gällande många hundra år senare. Att döda pagen var ej något brott — det var hennes rättighet och hon höll på sina rättigheter, lugnt och omedveten om att det var något ont i det. Hon var resultatet av generationers träning i den hävdvunna och obestridda tron, att den lag som tillät henne att döda en undersåte var fullt riktig och rättfärdig.

Vi måste ge envar sin rätt, vore det ock satan själv. Hon förtjänade att komplimenteras för en sak och jag försökte att göra det, men orden fastnade i halsen på mig. Hon hade rättighet att döda gossen, men hon var alls icke tvungen att betala för honom. Det var lag för somliga, men icke för henne. Hon visste mycket väl, att hon utförde en storslagen och ädelmodig handling då hon betalade för ynglingen och att vanlig hövlighet fordrade att jag skulle säga någonting vackert om det, men jag kunde inte — munnen vägrade att göra tjänst.

8Mark Twain, En Yankee.