140
Handelsmannen, som hade uppsikt över dem, satt till häst och hade i handen en kortskaftad piska med en lång, tjock snärt, i ändan delad i smärre, med knutar försedda snärtar. Med denna piska rappade han på dem som stapplade av trötthet eller smärta och tvingade dem att räta upp sig. Tala gjorde han icke; piskan uttryckte utan ord vad han önskade. Ingen av dessa arma varelser såg upp, då vi redo förbi dem. De ådagalade ingen vetskap om vår närhet. Och intet ljud avgåvo de utom ett. Det var det dova, hemska slamret av kedjorna från hela den långa raden, då fyrtiotre belastade fötter höjde och sänkte sig unisont. Hela tåget rörde sig i ett moln som det självt framkallat.
Alla dessa ansikten voro gråa av ett tätt dammlager. Man har sett sådana där dammlager på möblerna i obebodda hus och tanklöst skrivit dit något med fingret. Jag påmindes därom då jag såg några av dessa kvinnor, unga mödrar som buro små barn, vilka voro nära döden och befrielsen, och fann att något ur deras hjärtan var skrivet på dammet i deras ansikten, tydligt att se och hur lätt att läsa — det var nämligen spår efter tårar. En av dessa unga mödrar var själv nästan ett barn och det skar mig i hjärtat att läsa den där skriften och tänka, att den dikterats av en så ung varelses bröst. Vid den åldern borde hon icke erfarit några bekymmer utan endast den glättighet som tillhör livets morgon. Utan tvivel —
I detsamma vacklade hon, yr i huvudet av trötthet, och ögonblickligen slet pisksnärten ett litet hål i skinnet på hennes nakna skuldra. Det stack till i mig som om jag i stället för hon träffats av slaget. Uppsyningsmannen lät tåget göra halt och hoppade av hästen. Han grälade och svor över flickan, sade att hon med sin lättja gjort honom ledsamheter nog och som han ej skulle få något tillfälle mer, skulle han nu göra upp räkningen med henne. Hon föll på knä, sträckte upp händerna och började tigga, gråta och bestorma honom med böner, alldeles utom sig av förfäran, men han lät icke beveka sig. Han ryckte ifrån henne barnet och befallde de manliga slavar, som voro fastkedjade framför och bakom henne, att kasta henne till marken, hålla fast henne och blotta hennes kropp.
