och jag satt orörlig, badande i tillfredsställelse, drucken av förtjusning. Ja, detta var himmelen. Jag fick smaka dess ljuvhet en gång, om jag också aldrig mer skulle få det.
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Yankeen och kungen resa incognito.
Då det led mot sängdags tog jag kungen med mig till mitt enskilta kvarter för att klippa hans hår och hjälpa honom att komma till rätta med de kläder han måste bära. De högre klasserna hade håret klippt i lugg över pannan men för övrigt hängande över axlarna då däremot de lägsta klasserna av frimännen voro kortklippta både fram och bak. Slavarna voro icke klippta utan deras hår fick växa hur som helst. Jag satte därför en upp och nedvänd skål på hans huvud och klippte bort alla de hårlockar, som stucko fram under den. Jag putsade också hans polisonger och mustascher, så att de blott blevo en halvtum långa. Jag försökte göra det oartistiskt och jag lyckades. Han blev gement vanställd. Sedan han fått på sig sina klumpiga sandaler och sin långa kåpa av grovt brunt lärft, som hängde rakt ned från halsen till fotknölarna, var han icke längre den vackraste mannen i sitt kungarike utan en av de allra fulaste, vardagligaste och minst tilldragande. Vi voro båda klädda och barberade på samma sätt, så att vi kunde gå och gälla för idkare av mindre lantbruk eller befallningsmän eller herdar eller formän, ja, om vi så ville, även för byhantverkare, ty vår dräkt begagnades allmänt av de mindre bemedlade på grund av sin styrka och prisbillighet. Jag menar inte, att den riktigt fattiga kunde anse den billig, jag menar bara, att den var gjord av det billigaste fabrikstyg som fanns för manskläder, förstår ni.
Vi smögo oss i väg en timme före dagbräckningen och när solen riktigt kommit upp hade vi tillryggalagt åtta eller tio mil och befunno oss mitt i en sparsamt bebyggd trakt. Min kappsäck var ganska tung — full av matvaror,
