Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/231

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
227

att gåvorna komma från honom, ty han är ju så fasligt finkänslig och ömtålig. Jag har nu lovat honom att ni ingenting skall säga. Vad han tänkt sig var nya kläder åt er båda —»

»O, vilket slöseri! Det går aldrig an, broder, det går aldrig an! Betänk vilken kostnad!»

»Strunt i kostnaden! Försök nu att vara tyst ett ögonblick och sätt er in i saken. Man får ju inte en syl i vädret, så pratar ni. Övervinn det där, Marco, det brukas inte, ser ni, och vanan blir er övermäktig om ni inte bekämpar den. Jaha, nu ska vi gå in här och komma överens om priset på tyget — och låt för all del inte Jones märka, att ni vet att han har med saken att skaffa. Ni kan inte tro så stolt och ömtålig han är. Han är farmare och en tämligen välbärgad farmare och jag är hans fogde eller rättare. Men vilken inbillning har han inte! När han ibland glömmer sig och kommer i farten skulle man tro, att han vore en riktig storkaxe. Och om man hörde honom tala i hundra år, skulle man aldrig ta honom för en farmare, allra minst om han talade om lantbruk. Och ändå tror han, att han är så styv. Oss emellan sagt, förstår han sig nästan mindre på lantbruk än på att styra ett rike. Men vad han än talar om, är det bäst att man sitter och gapar och hör på, som vore det den allra högsta visdom och som om man fruktade att dö innan man fått nog av den. Sådant tycker Jones om.»

Det intresserade Marco på det högsta att höra talas om en så underlig figur, men det beredde honom tillika på oförutsedda händelser och min erfarenhet är, att när man reser med en kung, som ger sig ut för att vara någonting annat men oupphörligt glömmer det, kan man inte vara nog försiktig.

Denna handelsbod var den bästa vi hittills besökt. Där fanns allt möjligt i små kvantiteter, från städ och manufakturvaror till fisk och pinsbackssmycken. Jag beslöt att göra alla uppköpen här och inte längre gå omkring och se mig om. Från Marco gjorde jag mig fri genom att skicka honom att bjuda muraren och hjulmakaren och nu kunde jag sköta mig som jag ville. Jag tycker inte om att gå till väga helt stillsamt och beskedligt — teatra-