öppen dag, ja, är alldeles solklart, att våra löner äro högre än era.»
Han såg alldeles vimmelkantig ut och sade helt förtvivlad:
»Det där kan jag verkligen inte fatta. Ni sade nyss, att våra löner voro högre och i samma andedrag tar ni det tillbaka.»
»Du store sankt Antonius, är det då omöjligt att få i er denna enkla sak? Hör på — jag vill taga ett exempel. Vi betala fyra cents för en kvinnas klänning, ni betalar 8. 4. 0., som är fyra mills över dubbla priset hos oss. Vad ger ni en kvinna i dagslön för utarbete?»
»Två mills om dagen.»
»Gott, vi ge henne bara hälften så mycket. Vi betala bara en tiondels cent om dagen för sådant arbete, och —»
»Nu kommer ni väl igen med —»
»Vänta litet! Jag skall göra det mycket enkelt, och nu kommer ni nog att förstå mig. Hos er behöver en arbeterska 42 dagar à 2 mills pr dag för att förtjäna sin klänning — det vill säga den kostar sju veckors arbete; hos oss förtjänar hon den på fyrtio dagar eller två dagar mindre än 7 veckor. Er kvinna har en klänning och hela sju veckors arbetsförtjänst är gången; vår har en klänning och två dagars arbetslön i behåll att köpa någonting annat för. Nu är jag säker på att ni förstår mig.»
Han såg tvivlande ut — om han var det lämnar jag därhän — och så gjorde även de andra. Jag väntade för att låta saken verka. Till sist tog Dowley till orda och förrådde, att han ännu inte kommit ifrån sina inrotade föreställningar. Med en viss tvekan sade han:
»Men — men — inte kan ni väl förneka, att två mills om dagen är bättre än en?»
Jo, det här var trevligt! Jag ville dock inte gärna ge tappt. Jag utsände en ny försöksballong.
»Låt oss tänka oss ett fall», sade jag. »Antag att en av era gesäller går ut och köper följande artiklar:
| 1 | skålpund salt, |
| 1 | dussin ägg, |
| 1 | dussin öl, |
