Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
241

något politiskt firmament, här satt denne man skenbart övervunnen i ett meningsskifte med en simpel och okunnig lantsmed! Och jag förstod, att de andra tyckte, att det var synd om mig — vilket kom mig att rodna tills jag kände att polisongerna osade. Sätt er i mitt ställe. Om ni känt er så ringaktad som jag, om ni skämts såsom jag — skulle ni inte då ha hämnats för att ta skadan igen? Jo, säkert. Sådan är människonaturen. Och det gjorde jag. Jag vill inte säga, att det var rätt, jag säger bara att jag var galen av förargelse och att vilken annan som helst skulle ha handlat på samma sätt.

Men se, när jag beslutar mig för att ge ett slag lägger jag inte fingrarna emellan; nej, sådant är inte mitt sätt. Slår jag till, gör jag det så det känns. Och jag hoppar inte plötsligt på min vedersakare, riskerar inte att blott lyckas till hälften. Nej, jag drar mig åt sidan och närmar mig därefter så småningom, så att han inte misstänker att han hotas av någon fara; men så, ett, tu, tre, i en enda blink ligger han där på ryggen och kan, om det gällde livet, inte begripa hur det gått till. På så sätt gick jag till väga med broder Dowley. Jag började med att tala helt likgiltigt och trevligt, som om jag bara gjort det för att fördriva tiden, och den äldste man i världen kunde inte av min utgångspunkt ha slutit sig till var jag ämnade ta land.

»Vet ni, gossar», sade jag, »det är många sällsamma saker att beakta rörande lag och plägsed och bruk och allt tocket där, då man närmare undersöker det. Ja, mycket är att iakttaga även med avseende på åsikter och rörelser. Det gives skrivna lagar — de förgås; men det gives också oskrivna lagar — och de äro eviga. Tänk till exempel på den oskrivna lagen rörande arbetslöner: den säger att de måste stegras så småningom under seklernas gång. Och giv akt på hur den lagen verkar. Vi veta hur beskaffade lönerna äro nu, här och på andra ställen. Vi ta dem i genomsnitt och säga, att så och så höga äro lönerna nu. Vi känna deras belopp för hundra år sedan, ja, även för tvåhundra år sedan. Längre tillbaka komma vi ej, men det är nog att för oss klargöra framstegslagen, den periodiska ökningens mått och skala. Utan

16Mark Twain, En Yankee.