Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/327

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
323

hjälmbusken vajade litet i nattvinden. Vi reste oss upp och sågo på honom genom visirets galler, men anletsdragen voro så skuggade att vi inte. kommo underfund med om vi kände honom eller icke.

Vi hörde dämpade ljud, som kommo närmare och vi sjönko till marken där vi stodo. Vi urskilde svagt ännu en riddare; han kom försiktigt smygande och kände sig för med händerna. Han var nu så nära oss att vi sågo hur han räckte ut handen, fick tag i en övre tråd, böjde sig och kröp in över den lägre tråden. Nu kom han fram till den första riddaren — och ryckte till då han fick se honom. Han stod stilla ett ögonblick, säkert undrande varför inte den andre gick vidare, och så sade han med låg röst: »Vi står du här och drömmer, min gode sir Mar —» han lade handen på den dödes axel — utstötte ett svagt klagorop och föll ned död. Dödad av en död man — förstår ni — dödad av en död vän. Det låg någonting förfärligt i detta.

Dessa ottfåglar kommo smygande efter varandra i vår närhet med fem minuters mellantid under en halvtimme. De buro intet mordvapen utom sina svärd. I regeln buro de det dragna svärdet i handen, räckte ut det och funno på så sätt metalltråden. En och annan gång sågo vi en blå gnista när riddaren som orsakat den var så långt borta att vi icke kunde se honom. Vi visste i alla fall vad som hänt. Stackars riddare! Han hade med sitt svärd vidrört en laddad tråd och dödats av strömmen. Vi hade korta mellanrum av bister tystnad, avbrutna med sorglig regelbundenhet av slamret då en järnklädd man föll. Och detta fortfor ganska länge och det var ganska kusligt i mörkret och ensligheten.

Vi kommo överens om att göra en rond mellan de inre stängslen. För bekvämlighetens skull valde vi nu att gå upprätt. Vi antogo, att om man såg oss, skulle man taga oss för vänner snarare än för fiender och i alla händelser skulle vi vara utom räckhåll för svärden. Några spjut tycktes dessa herrar icke ha med sig. Det var en ganska egendomlig promenad. Överallt påträffades döda män utanför andra stängslet, inte klart synliga men i alla fall synliga, och vi räknade femton sådana där statyer