68
de meddelade mig alla möjliga formler mot förtrollningar och gåvo mig salvor och annan smörja att lägga på mina sår. Men ingen av dem besinnade, att om jag verkligen var en sådan häxmästare som jag gav mig ut för att vara, så behövde jag varken salvor eller föreskrifter eller formler eller trollmedel, och minst av allt behövde jag vapen och rustning när jag gav mig ut på ett plundringståg av vad slag det vara månde — ja, gällde det ock eldsprutande drakar och demoner från avgrunden. Sådana eländiga motståndare som de där enögda vidundren voro ju rena bagateller för mig.
Jag skulle äta en tidig frukost och ge mig av i dagbräckningen, ty det var det vanliga sättet. Men jag hade ett fasligt sjå med min rustning, så att det fördröjde mig litet. Det är besvärligt att taga på sig en sådan där — och det är så mycket att iakttaga. Först lindar man en filt ett eller två varv kring kroppen så att den bildar ett slags kudde och håller det kalla järnet från skinnet. Sedan sätter man på sig ärmarna och skjortan eller den så kallade ringbrynjan, som är gjord av små sammanlänkade stålringar, vilka bilda en så böjlig vävnad att om man kastar skjortan på golvet faller den i en hög, som ett vått fisknät; den är mycket tung och ytterst obehaglig som nattskjorta, vartill den dock begagnas av många — till exempel av skatteindrivare, reformatorer, småkungar med defekt titel och andra dylika. Därefter tar man på sig skodonen — flatbottnade persedlar, interfolierade med stålband — och så skruvar man de klumpiga sporrarna på hälarna. Då det är gjort, spänner man benskenorna på benen och lårharnesken på låren; därefter följa ryggharnesk och bröstharnesk och man börjar känna sig klädd. Men så hakar man fast vid bröstplåten en halvkjol av hängande stålband, som dock är urringad bak, så att man kan sitta. Den är inte någon förbättrad upplaga av en upp och nedvänd kolpyts, vare sig i fråga om utseende eller bekvämlighet eller begagnad som handduk. Och så spänner man svärdet på sig, sticker armarna i ett par kaminrör och händerna i ett par järnhandskar, sätter järnråttfällan, försedd med en trasa av ståltyg som skydd för nacken, på huvudet, och så är man färdig — som ett
