Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

86

bedraga denna tillitsfulla oskuld utan sade, att jag gjort mig skyldig till ett misstag, att då mina fyrverkerier dödade, dödade de ögonblickligen. Nej, dessa män skulle icke dö, mina apparater hade råkat i olag och jag visste inte vad det var för fel med dem, men nu måste vi skynda från platsen, ty inom en minut skulle dessa män åter anfalla oss. Sandy skrattade och sade:

»Ve dem, de stackarna, de äro inte av den sorten. Sir Lancelot plägar strida mot drakar och ger aldrig efter utan angriper dem om och om igen, tills han övervunnit och förgjort dem; så är även fallet med sir Pellinore och sir Aglovale och sir Carados och kanske än flera av dem, men några andra våga det icke, vad än pratmakarna säga. Vad de där eländiga skrävlarna beträffar måtte de väl ha fått vad de tåla, eller tror ni de vilja ha mer?»

»Men vad är det då de vänta på? Varför rida de inte härifrån? Det är ingen som hindrar dem. Jag försäkrar, att jag överser med vad som tilldragit sig.»

»Skulle de rida härifrån? Nej, var lugn för att de låta bli det. De ha inte en tanke på något sådant. De vänta för att få giva sig.»

»Å, är det möjligt? Kan det vara sant. Men om de vilja det, varför göra de det inte?»

»De skulle nog så gärna vilja det, men om ni visste vad man har för hemska tankar om drakarna, skulle ni inte anse dem klandervärda. De frukta att komma till er.»

»Då är det väl bäst att jag går till dem och —»

»Nej, vet ni, de skulle inte våga invänta er. Jag skall gå.»

Och det gjorde hon. Hon var rätt bra att ha med sig på rövartåg. Själv skulle jag ha ansett detta företag riskabelt. Bäst det var fick jag se riddarna rida sin väg och Sandy komma tillbaka. Det var en lättnad. Jag antog att hon inte lyckats att få in sitt första ord — i annat fall hade nog inte konversationen blivit så kort. Men det visade sig, att hon skött saken väl, ja, rent av beundransvärt. Hon sade, att då hon underrättat dem om att jag var Basen hade de tagit illa vid sig: »de blevo utom sig av fasa och förfäran», sade hon och voro färdiga att gå alla hennes fordringar till mötes. Hon lät dem då gå ed på