Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
6.
Och så sköt han’en midt uti planeten,
Så att hufwudet flög från hans hals,
Och blodet det spruta’ emot taket,
Och kammarherren sa’: ”hwad befalls?”
7.
Han försökte wäl till att stämma blodet,
Men det hjelpte ej ringaste grand,
För det flöt i de stridaste strömmar,
Som en källa som ger me’t med wa’n.
8.
Då sa’ Kungen: ”Farwäl nu mina wänner!
Jag till himmelsens fröjdesal går,
Bland Englar med Palmer uti händer
Så faseligt bra man wisst mår.”
9.
”Men torka ni mans bort Edra tårar,
Och slåss till den sistaste man
Mot alla de djefla banditerna,
Som ha slafwar uti sitt land.”
10.
Och så dog han, den beskedlige Kungen,
Och Högstsalig det hetter han nu.
Men fan må anamma den bofwen,
Som sköt honom midt uti tu!
