skulle bli fri[1]. Men Lona var ju ogift. Nåväl:
var det orätt af Dina Dorf att bryta sitt ord till
adjunkt Rörlund, hvilket aflockats henne innan hon
själf var mogen att döma? Gör du detsamma
bryt äktenskapet!
Maningen i Et Dukkehjem gällde många. Därför måste både mannen och kvinnan utrustas med typiska drag. Mannen är familjens försörjare, ledare, representant utåt samt från början till slut dess förstånd. Han är mycket ordentlig, varnar alltid för slöseri, när han utdelar de penningebelopp hans vishet och godhet bestämt. Ty han är midt i sitt allvar mycket god och öfverseende, som ju den vise bör vara mot de fåkunniga; han önskar att de som han styr skola se att han vill, liksom han mycket bättre än de vet, deras bästa. Han vet att han vet hvad som är rätt d. v. s. lärt sig en hel del därom, han är de uråldriga moraliska grundsatsernas bärare. I allt som rör förhållandet till andra människor, det offentliga lifvet i trängre och vidare bemärkelse, är han allvis och allrådande. Han vet hvad samfundet kräfver. Både därför och äfven för familjens skull, hvars allt ju beror på dess hufvud, är han mycket mån om sin värdighet, sin ära d. v. s. andras vördnad. Han kan möjligen i fråga om Krogstad »overse med hans moralske brøst» men aldrig med att han kallar sin förman för du.
- ↑ ... »Jert samfund er et samfund af pebersvend-sjæle, ser ikke kvinden.» Lona Hessel i Samfundets Støtter.
