Hoppa till innehållet

Sida:Erik Hedén Henrik Ibsens senare diktning.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
14Tesen sättes

Att Ibsen verkligen afsett dessa eller ungefär dessa drag som typiskt manliga visas bäst däraf att de till stor del återfinnas hos hans nästföregående äkta mansfigur, Bernick.

Helmer är som sagdt herren. Han undrar inte det minsta på att allt följer hans vilja. »Snil — fordi du føjer din man?» svarar han Nora, när hon gör anspråk på sagda smekord. Han är herre också öfver sin hustrus kropp — skulle han afstå från en njutning som han har rätt till enligt gudomlig och mänsklig lag? Han ser däri en stor förtjänst hos sig själf och sin kärlek. Ty han älskar verkligen Nora, äger äfven denna stora förutsättning för despoti.

Nora har sannerligen ej stora förutsättningar att häfda sin rätt mot en så stark kämpe. Hon saknar alldeles samfundsdogmernas väldiga vapenrustning. Hon följer sitt tycke … eller sitt hjärta, skall man ju säga låt oss gå en medelväg och säga sitt hjärtas drift. Hon tror att allt är rätt som sker i godt syfte och att alla måste erkänna det som rätt. Hon blir förvånad att man inte får förfalska växlar för att rädda sin man. Hon saknar i själva verket alldeles samfundssinne — att kvinnan gör det, anmärker ju också sedan dr Stockman om sin fru — därför att hon inte bryr sig om annat folk än dem hon kommit i beröring med. När Helmer vill ha en plats att tillgå på bankkontoret och hon vill rädda Krogstads åt denne, säger hon mycket lugnt: »avskedige en anden». Man jämföre