Sida:Eriksvisan - Ett fornsvenskt qväde, behandlat i språkligt avseende (Säve C. 1849).pdf/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


15

Vestogötiska konunganamnet Euric, Evric (E. regerade år 466—484) bestyrker denna förmodan. Något sammanhang finnes också utan tvifvel mellan detta och det Forn-hög-Tyska namnet Iring, Irinc, hvilkets sednare del ring, A.Sax. rinc, som betyder kämpe, dock vanligen anses komma af Got. *vriggan, fhTysk. ringan, A.Sax. vringan, vränga, vrida, klämma, strida.

fyrsti, den förste, med en ofta förekommande ellips af best. art. den; kununge, ett uppenbart skrif- eller tryckfel för kununger, nom. sg. m., konung, V. G. Lag. Kononger, Gotl. L. kunungr, Liljegr., Runurk. N:o 1537, 1538 kunūkr (kununkr), Isl. konúngr, A.Sax. cyning.

I. 2. Götha, gen. pl., ändrad till Gøta (Götana, str. IV. 3); ø var i Medeltiden den vanl. formen för det yngre ö; skrifsättet Götha (för Göta) är felaktigt, då ordet aldrig haft þ el. th, utan allenast t. Det oriktiga skrifsättet stödjer sig på den Latinska formen Gothi, hvilken åter troligen fått sitt th genom missförstående af Got. Gutþiuda, Isl. Gaut-þjóð — hvaraf blifvit Gau-thjod, för Gautthjod — jfr. Isl. Gotland, uti Gotlands-Lagen Gutland, gutniskr, adj.

widhu, ändradt till viþu, liksom på flere ställen, enär bruket af dh (i allmänhet motsvarande Isl. ð) visserligen blef antaget under medeltiden, men dess äldre form var þ, hvilket kan slutas af öfverensstämmelsen emellan det Gotiska bruket och Runstenarnes, samt Gotl. Lagens. Ordet är troligen adj. och dat. sg. neutr. best. och svarande till landinu; ty det vore kanske för djerft att anse denna form för adv. endast på auktoritet af en enda runsten, och dertill en ganska mycket skadad (se Göranssons Bautil, Stockh. 1750, N:o 802), på hvilken skall hafva stått .... ”var farin viþu um alfur heimsens” ....

(jfr. Liljegren anf. st. N:o 878 [1]), hälst adverbiets form
  1. Dietrich, anf. st. s. 29, angifver N:o 978, hvilket är tryckfel.