76
kunskapssträfvande icke känner till andra hvilostunder än dem hans starka naturkänsla skänker honom, inga andra urladdningar af lifsglädje än de orgiastiska utbrott, för hvilka redan nästa morgon de gräsligaste kopparslagare komma med räkningen.
Från första stund misskänd och under sitt sökande efter lyckan allt mer och mer bragt ur jämvikt, måste han begå sitt lifs stora dumhet, så snart det för honom visar sig en förhoppning att kunna stämma själs- och driftlif harmoniskt i jämvikt. Låt första bästa kvinna, som äger någon, om än aldrig så ytlig och påflugen kultur, gå det allra minsta steg till mötes, och lyckan eller olyckan är då framme. Den utsvultna fantasien har i detta fall alltid med sig en färdig idealbild för att därmed jämföra upplefvelsen, och om än verkligheten inte bekräftar mer än ett litet horn, ett aldrig så obetydligt drag, så är en liflig önskan, en till magisk kraft stegrad åtrå genast till hands och hallucinerar utan vidare dit alla öfriga drag.
Det är just det dåliga, det egendomliga med den med full rätt så kallade »stora passionen», att den alls icke kan blomstra upp annat än i en genom umbäranden förgiftad jordmån, att den med alla sina under och sina afgrunder aldrig kommer dem till godo, som vandra fram i hedonistiskt jämnmått, utan alltid endast de upprifna, de sällt osaliga, som antingen dö som den sagolika stammen Asra eller vinna ett dubbelt och tredubbelt lif. Det går löst på lif och död, när denna ursinniga plogbill skär upp fåror i ett i träde liggande hjärta. Ty med hjärtat är det icke som med en åker, hvilken blir bättre genom att ligga i träde. Själen, som flytt ned i djupet undan platoniska skenbilder, små äfventyr och cynismer, blir bländad, då den af en stor, akta kärlek åter frambesvärjes i dagsljuset. Uppfylld af den
