78
men på hvilket han afläste den ringaktande värdering, hvarmed han brännmärkte den kvinnotyp, hvarpå han blifvit specialist i litteraturen.
Detta ideal är utomordentligt enkelt och sundt. Hur skarpt än Strindberg går löst på familjen, hvaraf han lidit djupt nog, håller han dock enligt gammaldags patriarkalisk uppfattning på kvinnan som moder och maka. Som sådan vill han se henne i hennes sfar fullkomligt lika berättigad med mannen, då det mellan de båda könen naturenligt icke ges och icke kan ges en fråga om högre rang. Han underskattar alls icke de specifikt kvinnliga själsanlagen och gåfvorna. Han har i bakgrunden af sitt af dåliga upplefvelser fördystrade medvetande ett fullt riktigt och sundt sinne för kvinnans utomordentligt viktiga roll som den kraftkälla, till hvilken mannen från lifvets förvecklingar och farligheter alltid måste återvända, om han icke skall gå förlorad eller bli söndersliten. Han ser vidare i kvinnan modern, den verkliga, oersättliga medlarinnan mellan barnet och den af manliga krafter uppfyllda, efter manliga grundsatser ordnade världen, ty mannen kan väl skola, träna, bilda, men han kan icke i den mening, som endast en välartad maka förmår, uppfostra, befrämja hjärtats bildning och hålla vid lif den af kampen för tillvaron ständigt hotade naturligheten.
Strindberg ser den kvinnliga egendomlighetens kulturvärde just i kvinnosjälens begränsning, i det att dess förstånd icke är abstrakt, utan öfvervägande praktiskt och dess sinnelag icke lyser upp öfver hela världen, men i stället ar desto hemtrefligare och mer värmande.
Den naturliga, sunda kvinnan med sin omfattande och omvårdande klokhet hjärtegodhet, sin dugliga temperamentsfulla klokhet och med sin vidsynthet, som visserligen låter henne
