80
urartad form, och dina fantasterier, dina intressen och program äro intet annat än en nådegåfva, ett välgörande stimulerande medel, som naturen i sin oändliga godhet gifvit dig för att göra döden lättare för dig, för att bespara ditt medvetande den förfärliga insikten om det verkliga sakförhållandet.
Endast i denna mening har naturen gifvit kvinnosakskvinnan hennes program och hennes blinda fanatism. Endast däraf kommer det sig, att hon kan känna sig som en »ny kvinna» och kan inbilla sig ha »öfvervunnit» någon gammalfrankisk kvinnotyp, då hon i verkligheten å ena sidan endast genom sinnligt-sedligt urartande, på den andra sidan genom ekonomiska omständigheter blifvit trängd ur sin naturliga sfär, blifvit kastad ur sin bana.
Äfven här fungerar återigen för en gång den gamla psykologiska lagen, att människan helst hjälper sig ut ur pinsamma situationer, genom att döpa om dem till dygder, och bedrifver strutspolitik, då hon befinner sig i ett tvångsläge, för att i konstlad själfkänsla inhysa sig i fantastiska luftslott.
Förutom ett vildt tumult af oförsynta narraktigheter och perversiteter finns det helt visst i vår tid också ansatser till ett slags kvinnorörelse, som alls icke faller under detta schema och som skulle kunna ha en framtid, om icke den sorgliga erfarenhet stode i vägen därför, att vid narraktiga omstörtningar förnuftiga reformer endast genom en lycklig slump glida med och endast partielt förverkligas, hvilket dock, med hänsyn till den omständighet att det stora hela drifver omkring i hvirfveln, sedan endast blir till mycket ringa värde. Den ideala kvinnorörelsen, hvars företeelser som sagdt endast här och där och blott sporadiskt döko upp i tidsvansinnets ändlösa kaotiska ström, har en svår kamp att bestå mot kvinnans okvinnlighet och mannens omanlighet.
