81
Den skulle icke kunna ha något annat mål än just det att återupprätta och befästa de gränser, som de könslösa, de urartade nu hålla på att kasta öfver ända.
Med programmet för denna kvinnorörelse, som i många afseenden skulle kunna anknytas direkt vid Strindberg, stode det visserligen illa till, och några sensationella roller skulle den icke kunna utdela, ty förnuft och kärleksfullt förstående ha inga allmänna schabloner, utan lämpa sin beredvillighet att hjälpa och sin goda vilja efter de fall som föreligga. Och att vara människa, det har, huru svårt det än är, inte ens i ringaste grad väckt det uppseende, som framkallas af paraderande med hvilka som helst problematiska personlighetsposer.
Men ett fält och uppgifter skulle denna rörelse ha i tillräcklig mängd.
Det kan bl. a. ingalunda förnekas, att vår tid fått som ett dåligt arf från tidigare degenerations- och slapphetsperioder mottaga en ytlig, ja rent af frivol uppfattning af könsförhållandena och att densamma finner riklig näring i vår tids sumptrakter. Dennna uppfattning finner sitt uttryck i bjärt motstridiga och dock inbördes nära förbundna företeelser. Ena gången tar den sig uttryck i en med fraser lekande öfverskattning af kvinnan och i en lögnaktig, förnedrande kult af »damen», hvilken kult icke har kvinnans sedliga, själsliga egenskaper, utan jämte hennes erotiska endast hennes sociala och finansiella egenskaper till föremål. En annan gång och helt nära inpå yttrar den sig i ett groft underskattande af kvinnan som icke-dam och i det martyrium, som samhället högst orättvist ådömer icke hvar man, men väl hvar kvinna, som råkat i konflikt med hithörande konventionella begrepp.
Så lugnt man än kan öfverlåta åt de degenererade att ur sin
