84
närinna, ur hvars hand barnet mildt vrider penselns farliga vapen.
Men då saken nu en gång gudskelof ligger så och icke på annat sätt, behöfs det då verkligen, att för de få fysiologiska karlkvinnor, som verkligen kunna vara ägnade för praktiska och lärda yrken, ställa till ett så fruktansvärdt väsen och låta detta svall af fraser strömma ut öfver världen. Det rasar nu så ohejdadt, att jag i en vetenskaplig tidskrift redan sett allvarliga försök från en fysiolog att utan vidare bevisa bort den fysiologiska könsskillnaden. — Är det då verkligen nödvändigt, att kvinnans uppvaknande, hvilken tilldragelse i själfva verket är nödvändig och endast kan hälsas med bifall, försiggår på samma sätt som uppvaknandet af en nervpatient, som med gälla skrik och vilda åtbörder rusar upp ur sin letargi! Är det verkligen nödvändigt och förnuftigt, att den kvinna, som vill bli en personlighet, för detta ändamål hämtar råd hos så vridna, så fullkomligt i luften konstruerade besynnerligheter som hithörande arbeten af Björnson och Ibsen, i stället för att hålla sig till sina egna sunda instinkter och sitt sunda människoförstånd.
Må den kvinna, som tröttnat på att vara mannens docka och hona och därvid glömt att fråga sig själf hvem som bär skulden till dessa osunda förhållanden, nu ur sin fåfänglighet, ur sin oförmögenhet att tas på allvar som deltagande i ett allvarligt lifsförhållande häfva sig upp till stormakt! Må hon fortfarande brösta sig öfver sina underlåtenhetssynder, öfver sin efterblifvenhet! I stället för den öfverseende kärlek, hvarmed man fann sig i »hennes revolt», kan man sedan endast med kallt förakt skjuta henne åt sidan, ty det vore sorgligt, om en normal man hade något annat att säga, när en Nora ginge ifrån honom, än ett: Gudskelof, att den tokan gifvit sig af!
