90
riddaren med blek mun och stel blick drog från det ena venusberget till det andra.
Att röna kärlekslöshet befordrar begäret efter upprättelse. Den besvikne svär sig själf, att hädanefter endast det bästa af det goda skall kunna tillfredsställa honom. Men det skönaste, det mest strålande är sällan det bästa, och den högsta lustkänslan är städse endast med en knifsbredd skild från den djupaste olust, hvars namn är förtviflan.
Äfven i vårt förhållande till kvinnligheten och icke minst där, behöfva vi Sofroynes dygd. Den bjuder oss att hellre gifta oss med en varelse med större skonummer och en själ än med en med de minsta fötter i alla de skandinaviska länderna — men utan själ.
Ännu har ingen människa varit ostraffadt intransigent, så länge denna jord, denna ur intet annat än relativiteter hophvirflade sferoid sväfvar i rymden. Allra minst förblir intransigens i erotiska ting ostraffad. Den som där tror sig älska, utan att han genom att resignera, genom att nödgas förlåta dagligen tydligt visar, att han verkligen älskar, han vill något omöjligt, vill ändlös lustkänsla utan något bakslag.
Helt naturligt säger Zarathustra: »Ty all lust vill evighet!» — Nå, må den det. Klippfasta fakta skola alltjämt endast svara med ekot: Ändlighet, förgänglighet. Icke lustkänslan — kärleken är det som aldrig upphör, men den som icke har den, han — det bevisar fallet Strindberg — måste ingalunda vara ljudande malm och klingande bjällra. Det har endast blifvit honom fruktansvärdt lätt att bli dolk, brandfackla och bomb.
