Sida:Ett godt Ord til Norrmännen.djvu/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Jag wisserligen tror, att I hafwen framställt den första wigtiga frågan för Eder, och jag wet att i hafwen swaret redan till hands: Wi wilje blifwa ett sjelfständigt Folk. Nå wäl, I gode Norrmän! hafwen I ock noga besinnat, huru detta skall tillgå? Jag sätter mig ner ibland Eder, jag träder in i Edra sammankomster, Edra hyddor; jag frågar den höga och låga: Hafwen I det besinnat? och jag får intet tillfridsställande swar. Jag skulle ej fråga Eder, om blotta statskonstens intresse fordrade det af mig, än mindre om jag trodde och insåge, att Eder wilja wore rigtig och den Swenska statskonsten origtig; nej! jag skulle då hellre tiga, eller åtminstone icke tala så, som nu, ty jag är en fri Swensk man. Men, utom denna statskonsts intresse, inser jag jemwäl dess rigtighet och eder förhastade wiljas origtighet: derjemte sätter jag mig för ett