Sida:Ett godt Ord til Norrmännen.djvu/6

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 6 —

ögnablick utom mitt eget fädernesland, träder midt ibland Eder, som en ointresserad, öfwer alla förhållanden upplyft menniska, i detta ords hela, lifliga bemärkelse: och sålunda talar jag till eder på en gång i egenskap af fri Swensk Medborgare, samt fri medlem af hela det stora menniskosamfundet: Huru skall detta tillgå? Huru skolen I kunna blifwa ett sjelfständigt Folk?

Förundrade ser jag Eder samlas omkring mig wid dessa frågor. Jag hör ett eller annat trotsigt sorl ibland Eder: dock är mängden stilla och allwarsam som jag. Den ene wisar mig sin nerffulla arm, laddar sitt gewär och skjuter en fogel i högsta flygt; den andre ber mig skåda Edra fjällryggar, Edra herrliga naturliga fästningswerk, Edra forssande älfwer; den tredje wisar mig tusende tappra, och åter tusende; den fjerde fattar mig wid handen och för mig till