begifwer, och som flyttning aldrig warit förbudin, ey heller kan förbiudas, så kan därföre ingen betagas dess en gång lagligen förwärfwade rättighet.
Härtill swarades: Som ingen flyttning eller ändring af ståndet lärer skie uthan begges samtycke, så underkastar hustrun sig då den lagen, hwarunder de sedan komma at höra; och fast hustrun efter stadzrätt äger helften, så har mannen efter landzrätt större frihet at hågkomma och förbättra hennes willkor genom testamente, hwartill han då har friare händer än i staden, och således kan en skickelig och dygdig hustru hafwa mera fromma än afsaknad. Dessuthan winner hustrun wid morgongåfwan, i det hon får behålla den, fast än hon barn hafwer, hwilken hon eljest miste efter stadzrätt, när barn till äro. Det skulle och wara swårt och förorsaka mycken confusion, om giftorätten skulle determineras efter forum contractus. E. g. een tienstedräng och en tienstepiga, som äre komne ifrån landet, men nu tiena i staden, gifta sig under sin tienstetid, men sättia sig sedermera neder på landet och bringa sig där till förmögenhet. Intet kan med giftorätten i sådant fall gå efter stadzrätt, och som med giftorätten emellan föräldrarne går, så delas och arfwet barnen emellan.
Paragraphen blef bifallen.
11 Capitlet Giftmålabalken.
Öfwer 1 § utlät sig Frih. Rålamb, at ingen man må förpanta eller sälja sin hustrus fasta gods, hwarken med eller emot hennes fria wilja, emedan en man kan dels med lockande dels med twång förmå henne till bifall.
Härtill swarades, at man intet kan så binda händerne på en ägare, emedan omständigheterne kunna så fordra, at man och hustru hafwa nödigt till begges deras nyttia at försälja eller förpanta egendomen.
Ständerne woro nögde med swaret, och denne § fick bifall, så wäl som de öfrige i detta capitlet.
H. Exc. Landtmarskalken: Som klockan är nu in emot 1, så lärer det behaga Riksens Herrar Råd och Ständer, at wij skiljas.
Thärpå gingo Theras Exc:r Riksens Råd bort, beledsagade af de därtill deputerade.
H. Exc. Landtmarskalken: Det lärer wäl finnas nödigt, at
