förrätta, hwarmed och parterne äro bättre betiente, än att medelst ny rättegång sökia nämbden.
§ 3. Där så många af Stadzrättens ledamöter borta äro, at de närwarande ej äro dombföre, synes skiäligit, att böterne förhöjas. Så är och angelegit, at den, som för sent kommer eller för bijttijda bortgår, äfwen med de böter belägges, som här uthsatte äro.
§ 4. Det, som är påmint wid föregående §, är och nödigt här i acht at taga, och måge de närwarande, huru få de och äro, dömma de försummelige.
§ 5. Att detta ej eftersättes, därpå äger hoffrättsfiscalen igemen och stadzfiscalerne i synnerheet hafwa inseende.
Cap. 10.
§ 1. Här står, att den, som will till annan kiähra, skall honom stämma. Hwilken bör uthgifwa stämning, är i fölljande cap. utsatt. Men på det ingen häraf må taga anledning, som wore lijka, antingen han stämmer eller dommaren stämmer, synes nödigt att i ställe för »stämma» må sättias »låta stämma». Uthi denne §, därest handlas om foro domicilii synes och nödigt det at införa, efter som ofta händer, det någor giör sig fodran hoos annan, men den samma ej lagligen giör anhängig och begynner, utan upskiuter, till des annan blir död, och efter hans död begynner han rättegång emot den aflednas arfwingar, som ej hafwa tillräckelig kundskap om saken, det den, som distameras för giäld, må hafwa rätt at låta stämma den, som honom distamerar, till sitt forum samma giäld at fultyga, eller därmed at tiga, utan at sökia honom, där han bor, aldenstund den, som giäld will fodra, bör sökia den han förmeenar wara sig skyldig, uti hans foro domicilii.
Wijd slutet af denne § införes, at om den stämbde will kiära till honom igen, som stämma låtit, är han skyldig wid samma rätt att swara, der målen med hwar annan gemenskap hafwa. Häraf fölljer, at reconventio ej tillåtes i alla instämbda civilmål, utan allenast in causis connexis, som härröra af samma actu eller contractu, hwaraf conventio härrörer, och måste således den härtils wedertagne praxis att uthfärda vice versa stämning uti twistige måhl afstanna, för det at den enas talan ej härrörer af samma actu eller contractu, som den andras, hwilket har den concequence med sig, at den stämbde eij
