kan straxt komma att niuta compensation och qwitta skuld emot skuld, utan måste resa till den andras forum och där uthföra sin sak, men imedlertijd, då den första dommen wunnit laga kraft och execution derpå fölgt, i fall den, som förlorat, icke medelst appellation sådant hindrar, hafwa swårt, sedan han i sin wederparts foro wunnit, at på den senare dommen återbekomma, hwad han på den första dommen uthbetalt; därföre lärer wara skiäligt, at hädanefter som härtils tillåta, at conventio måge simultaneo processu fölljas åth, och icke restringeras till causas connexas, allenast att begge måhlen äro af den beskaffenheet, at de höra till forum ordinarium, aldenstund hwad som hörer till forum privilegiatum icke kan combineras med det, som hörer till forum commune, och dessutom att reconventio ej tillåtes uti causis alimentorum, depositi och spolii, som skyndesamt böra afgiöras, eij heller där causa conventionis är summaria, men causa reconventionis ordinaria, på det at kiäranden eij må förlora beneficium summarii processus.
§ 5. Här extenderas forum contractus ochså därtill, då någor efteråth kommer till staden, där handelen skied är, hwilket dock medelst Kongl. Maij:tz resolut. på borgerskapets beswär af åhr 1698 § 40 blifwit borgerskapet afslagit, och har dessutom den olägenheet med sig, att då någon bonde kommer in i staden, och lagsökes där för någon handel, som tillförende i staden blifwit sluten, skulle han, innan processen blefwe sluten, icke allenast förtära all den forenskap, som han med sig hafwer, utan och medelst eftersättiande af sitt hemmans skiötzel försättias uti fattigdomb; därföre lärer wara bäst, att eij sträckia forum contractus widare än i begynnelsen af denna § anfördt, undantagandes i skuld, som giäst giör för kåst, huuslego eller annan oumgiängelig tarf, som här förmäles.
§ 6. Här står, att då twist blir om giäld, then flere giordt, men ej förbundit sig en för alla och alla för en att betala, må creditoren låta stämma dem alla in, ther enthera af dem bor, dock så at betalningen ej annorlunda uthmätes, än hwarttheras deel efter hufwudtalet. När twenne skrifwit under ett skuldbref, och hwarthera ej uthsat en särskilt summa för sig att häfta före, så är klart, att giälden blir en commun giäld, och ehuruwäl en creditor ej kan hålla sig straxt till en för betalningen, som skier då en för alla och alla för en sig förbundit, fölljer dock, at hwad som brister hoos den ena, må han
