Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/217

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
209
VID 1734 ÅRS RIKSDAG

bråttzlige utom landz sig uppehåller, må ingen edictalcitation brukas, utan stämning den bråttzlige i händer ställas. När och någor giäldbunden rymmer, den kan och igenom edictalcitation instämmas, ehwad bekant är eller icke, hwarest han sig uppehåller. Det är och så wedertagit, at då någor på öfwerhetens avocatorier sig eij infinner, at den samma medelst edictalcitation af Hoffrätten instämmes. Alt sådant lärer wara nödigt domaren till rättelse i denne balck at införa.

§ 8. Uthi foro defuncti sökas arfwingar för giäld, som i cap. 10 § 2 här ofwantill förmält finnes. För det at de skiftat boo, äro de ej berättigade hwar och en till särskilt stämning, utan måge samptelige uti en stämning stämmas, ty at de samtelige representera den dödes person, och så länge någon arfwinge har något af den giäldbundnas qwarlåtenskap, har han ej bättre rätt än den giäldbundne haft, utan bör det till giäldens betalning afstå.

§ 10. [a] I ställe för »bråttmåhl» lärer »missgiärningsmåhb kunna sättias, ty det är swårare än det andra. I bråttmåhl må tilllåtas genom fullmächtig at swara, men icke i missgiärningsmåhl, ehwad processus accusatorius eller inquisitorius anställes, och lärar wara nödigt därom något widlyfftigare här at införa.

[b] Wijd detta capitel lärer och wara nödigt det at införa, at som Citation wärckar litis pendentiam et præventionem, det ifall någor till at förekomma sin creditor, at han ej uti foro executivo på ett rent skuldbref må sökia sin betalning, stämmer honom till domaren och där bestrider sitt skuldbreef och däraf flytande wärckan, det domaren må äga macht at påläggia kiäranden innom l4 dagar at præstera deposition af den bestridde summan, innan at han något i den instämbda saaken dömmer, det kiäranden bör fulgiöra, utan at däremot något beswär anföra eller ware sin talan förlustig.

[c] Wijd detta capitel är förbijgånget att införa, att då en prästman för någon grof missgiärning tilltalas, bör Consistorium därom kundgiöras, och då iniuriæ- och slagsmålssaker wid Cronans räntors infodrande inför rätta företages, bör Landzhöfdingen därom kundgiöras, och då någon saak angående kyrkiodisciplin företages, bör wederbörande präst kundgiöras; men då någon krigsman af landtregementerne kommer i criminalmåhl under allmän rätt att stå, bör han sielf för sin officerare upwijsa stämningen.

Riksdagshandlingar.14