för den, som tappat, at fulgiöra domen sielfmant. Therföre kan så mycket mindre then meningen i 4 § till then, som fattig är, therhän förtydas. f
§ 5. [a] Meningen af § är sådan, at om kiäranden uteblifwer, är förre domen fast. [b] Wadet tillåtes ej, der summan ej är appellabel, se 25 cap. 7 §. Laga förfall gälla så här som i andre måhl, men § handlar om dhen, som förfallolös blifwer borta.
[c] Blefwe begge parterne ute, så följer af sig sjelft at underrättens dom står fast.
[d] Såsom desse saker af rådstugurätten immediate uptagas, så följer deraf, at samma proces med contumacie måhl der måste brukas, som i första instantien härwid, doch observeras i växelsaker thet, som vexelstadgan innehåller, at then, som härför lagsökes, bör straxt ställa borgen eller säkerhet, eller träda i arrest.
§ 7. [a] § är klar och ses deraf, at när syn andra gången är utsat, som för sig går, och då tillika dömes om expencerne, nembl. så wäll de, som wid den första upskiutne synen som den senare wärkstälte kunnat påstås.
[b] Man tycker, at lagman bör ochså upskiuta syn, när parten första gången ej tilstädes är, efter som parten wid sielfwa synen måste förete sine råmärcken och skiäl. Men försummar han then andra gången utsatte synen, må han skylla sig sielf.
[c] Detta måste pröfwas efter omständigheeterne af dommaren; ty om den närwarande äger största deelen i saken och bäste kundskapen derom, synes saken kunna afgöras. Elliest är best, at den upskiutes.
[d] 10 § wisar at i brotmål när then som käris til, ej på rättens bud tilstädeskommer må then til rätten hämtas. Samma beskaffenhet är med matrimonialsaker och andre pastorelle saker, hwari ej slut kan giöras, innan begge parterne blifwit hörde.
Cap. 13.
§ 2. Hwad obeskiedeligit jäf må heta, det ankommer på domaren, och som de häruti satte böter äro rättens ensaak, synes de således kunna modereras, at i ställe för tije daler sättes en daler, i ställe för tiugu daler twå daler, och i ställe för fembtijo daler femb daler. Parter kunna snart retas till att fatta misstankar om
