Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/225

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
217
VID 1734 ÅRS RIKSDAG

dommaren, och måge fördenskull böterne lämpas efter deras swagheeter, så at de därigenom ej utharmas.

§ 4. Här står, at ej må domare i öfwerrätt jäfwas iden saak, därutinnan dess son eller måg i underrätten dömt, utan så är att de för embetes brått där lagligen anklagade warda; men som – – – mycket nära sammanbinder föräldrar och barn, och ofta kan hända, att underdomaren så dömt i den saak, hwarom twistas, at han förtienar därföre under tiltahl at ställas; altså och på det sådant ej må hindras, lärer det, som här förkastas, ej annorlunda än för skiäligt jäf kunna ansees.


Lagkommissionens svar.

§ 2. Man tycker, at desse böter ej äro för dryga för parten som obeskiedeligen jäfwar dommaren, emedan sielfwe domareembetet dherigenom lider.

§ 4. Som domaren afswär al wälde och des utan saken ej är hans egen, så tyckes intet hinder wara i wägen, at ju faderen må sittia domare i öfwerrätt öfwer then sak, som hans son wid underrätt afdömt.


Cap. 14.

§ 1. [a] Här säges, at i den första och andra instantien böra rättegångstwister munteligen föras, men wärckan däraf förswinner medelst det, som efter fölljer, nämbligen: där sakens wickt och widlyftigheet, eller andra omständigheeter ej fodra, at det skrifteligen skier. jag har uti ett inlagt memorial, som blifwit remitterat till lustitiædeputationen både tydeligen och widlyfteligen anfördt, at där widlyftigheter uti rättegånger skola förkortas, och parter i deras stridigheeter till skyndesampt slut förhielpas, måtte skriftwäxlingar hädanefter både i de twenne första instantier, jämwäl i öfwerrätterne afskaffas, och i det ställe den i forna tijder här i rijket antagne, men sedermera uhr bruk komne process återställas, så at alla rättegångstwister munteligen föres, lijkasom ännu skier wid häradztingen, då kiäranden korteligen föreställer speciem facti, tillijka med sitt påstående, och där swaranden sådant nekar, föreställes witnen och documenter, som straxt examineras, och därpå dömmes. Hwaremot då appellerat blifwit, upwijser kiäranden uti instantia appellationis den fälte dommen, och anförer munteligen sine gravamina, därpå den