Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
224
ANMÄRKNINGAR MOT FÖRSLAGET TILL RÄTTEGÅNGSBALK

något feel eller hinder på fullmächtigens sijda emellan kommit, som föranlåtit principalen med sin wederpart at transigera, då den uthfäste arfwodeslönen kommer at modereras. Men grundar sig aftahlet om arfwodeslön uppå fulmächtigens försäkran, at principalen skall winna, i hwilket afseende arfwodeslönen blifwit förhögd, och fulmächtigen på sån sida wijst all flijt, niute fullmächtigen den betingade arfwodeslönen oafkårtadt, då principalen uthi fullmächtigens frånwaru eller honom owitterligen transigerar med wederparten. Skier transaction uti fullmächtigens närwaru eller honom witterligen, och principalen igenom förlijkning ej ärhåller alt hwad fullmächtigen honom försäkrat, så må ej heller fullmächtigen mera niuta, än dess förtiente salarium, men eij något såsom palmarium, quod victori ex ergo debetur. Där fullmächtig, med hwilken wist aftahl blifwit giordt om arfwodes lön, innan den antagne rättegången blifwit till ända förd och afgiord: då må arfwodeslönen, den dess efterlämbnade anhörige fodra, modereras till det skiäligt är.

Transigera principal och fullmächtig om quota litis, det må fast stånda, ty at hwar må giöra i sin saak, som han för sig nyttigt finner.

§ 14. Hwad här stadgas om ärolöös, lärer skiäligen kunna uthslutas, ty ärolöös är föga bättre än bannlyst, med hwilcken ingen må umgiänge hafwa. Och som straff eij må så inrättas, at någor må wara såsom lefwandes död, ty at därmedelst uthestänges en sådan ifrån bättring, och af brist at få bruka ärlige näringsmedel, måste förfalla uppå olofliga medel, både sig och andra till skada, så lärer det uthsatte straffet wara nog, utan at dömma honom därofwanpå til ärelöös, allenast det därtill lägges, at han sedermera ej må få wara fulmächtig uti någon rättegångssaak.

§ 15. Utaf det at rättegånger drifwas medelst skriftwäxlingar, och hwar och ens tijd eij tillåter, att den ena tijden efter den andra gå och passa up wid rätterne, ofta är och det, at ens wilkor eij tillåter att leija någon annan i sitt ställe, utan skickar en sådan åstad, som han kan; så synes nästan för swårt at i slijkt fall skall någon beläggias med böter, då ej pröfwas, at rättegången därigenom uppehålles. Men at ingen må för sig upskicka öfwermaga, det är skiäligt. Andra måge tålas och i anseende till det at ingen kan hindra