Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
227
VID 1734 ÅRS RIKSDAG

fördenskull nödigt at till allmän rättelse något wist i denne balk införes, och där något twifwelachtigt däröfwer förekomme, at sådant efter föregången communication med andra så kallade särskilte jurisdictioner afgiordes.

§ 3. Exceptio plurium litis consortium har afseende icke allenast på swaranden, då han sökes allena uti en saak, som flera angår, hwarom här förmäles, utan och på kiäranden, då han will tala i en saak, däruti han icke allena, utan flera med honom äro interesserade, hwarom här ej förmäles. Och som denne exception mäst är giällande uti causis individuis, men ej så uti causis dividuis, så lärer wara nödigt, at domaren och parter till rättelse uthsättes, hwilka måhl äro af den beskaffenheet, at flera måge stämma eller stämmas, eller eij, och då sådant uthsättes, kan det uthslag, som däruti fälles, upskiutas at däröfwer föra beswär, till dess hufwudsaaken ordinaria via till öfwerdomaren kommer.

§ 4. [a] Till at förekomma widlyftigheet, lärer wara nödigt at den, som har några upskofsinwändningar eller exceptiones dilatorias, dem samme munteligen föredrager, fast än hufwudsaken tillåtes medelst skriftwäxlingar at utföras, äfwen i de måhl, som i Hoffrätten immediate uptages, på det at tijden medelst skriftwäxling däröfwer icke utdrages, utan där exceptiones dilatoriæ förkastas, och den dem anförer, fälles at contestera litem och directe i saken swara, hufwudtwisten så mycket förr må slutas och till afgiörande komma, [b] med mindre, at någon exceptio præjudicialis blifwit anfördt, som är af den beskaffenheet, at en annan sak bör föregå den instämbde saken, såsom till exempel en stämmer annan för åwärckan på sina ägor, den stämbde swarar, at den öfwerklagade åwärckan är på hans egna ägor, hwaraf fölljer, at då rågången är stridig, i det at antingen ingen rågång finnes, eller at hwar för sig upwijsa en särskilt rågång, bör twisten om äganderätten lämbnas till afgiörande, innan at det instämbde måhlet angående åwärckan kan till afgiörande företagas; därföre och då exceptio præjudicalis finnes af den beskaffenhet, at den ena saken kan giöra den andra något præjudiciiim, må eij den stämbde fällas at contestera litem, utan först afwäntas hwad slut må blifwa uti quæstione præjudiciali, så wida en redig process i rättegångsmåhl må bijbehållas. [c] Men när någon, som stämbd blifwit, har exceptiones peremtorias, eller sådanne inwändningar, hwarmed