20 Cap.
Wid 1 § påminte Gref Gyllenborg, at om fader träder i annat gifte, så borde han intet wara sine barns förmyndare; ratio: ty fadren kan giöra barnen af förra giftet mycken orätt genom hustruns persvasioner.
R.: 1:o. Ingen är närmare at wara förmyndare än fadren. 2:o. Han måste afwittra barnen, innan han får träda i annat gifte. 3:o. När fader är förmyndare, upfostrar han sine barn, uthan at gravera deras arf, men förmyndare måste hafwa betahlning. 4:o. Måste fader taga näste mödernes fränders råd uti de mål, som barnens wälfärd angå. Och altså är bäst låta förblifwa thärwid at fadren blifwer förmyndare för sine barn.
Ständerne woro nögde med swaret.
Wid 2 § sades, at »nästa fädernes fränder» kunna uteslutas, efter förmyndares råd nämnes, emedan fädernes fränder blifwa förmyndare.
R.: Det kan hända, at nästa fädernes frände för åtskillige ordsaker skull icke kan wara förmyndare.
§ bifölls.
Uti 4 § wille Hr Weili at böter skulle utsättias för den, som uthan ordsak wägrar at emottaga förmynderskap.
R.: Därtill swaras i 5 §, som bifölls.
Sedan blef öfwerenskommit, at uti 8 § efter the orden »förestå kan» skall tilläggias: »icke eller uthländsk man».
21 Cap.
Därwid war intet at påminna.
22 Cap.
Wid slutet af 4 § tyckte Hr Weili, at förmyndare må få handla till sig den omyndiges gods efter wärdie, helst och emedan han eljest ey altid kan hafwa tillfälle at försälia det.
R.: At förekomma misstankar och underslef, är bäst at förmyndaren intet kiöper något af dess pupils egendom.
Capitlet bifölls.
23 Cap.
1 §. Lilliegrens påminnelse, at räkningen skall inrättas per debet och credit.
