Wid 5 § påminte Lars Larson ifrån Vestra Jernbergslagen, at thär man ey i bergslagorne får swedia på de stellen, som tåla eldens öfwerlöpande, lider bergsmannen i anseende till skogen een alt för stor och obotlig skada, som will bewisas med 5 skiäl:
at 1:o på de stellen, som förr warit swediat, är och blifwer skogen nästan jämnkohlför och behöfwes icke utblädas. Den skogen, som till wäxten något mindre är, behöfwes äfwenwäl uti mihlan, på det sättet, at den lägges emellan den grofwa weden, så wäl som och tunt uthan på mihlan, om den samma eljest ey skall upbränna.
2:o Är nu för tiden mera biörkskog tillwäxt, än i förra tider warit, så at fallen sällan jemt öfwerbrinna, sedan löfwet i dem affallit är; blifwandes weden, som då i riset ligger, sur, och smälter däraf i kohlandet till 1/3 eller 1/4-del bort.
3:o Moste dubbelt mera arbete anwändas, när man skall qwista och undan sig kasta riset, innan man med weden framkomma kan, hwilket rijs sedan ligger och röter rotspirorne i marken, så at på många åhr ey blifwer annat än ahlbuskar, till kohlwed aldeles odugelige, och hwad sedermera wexer, utbreder sig af det rutna risets fetma istackuta och qwistfulla träen; men där elden får öfwerlöpa, blir marken upfriskad, telningarne af roten utsprukne samt skogen längre, föruthan det at han därigenom wexer fortare samt blir dubbelt drygare till kohlning.
4:o Sedan det blifwit swediat, sås råg därefter, hwar igenom folket har sin födo och foder bekommes för boskapen; föruthan det at man därigenom har mulbete om sommaren och på somlige stellen höö, til dess skogen får sin wäxt igen, hwaraf mera boskap födas kan och mera giödsel erhållas till at upgiöda den öfwer alt i bergslagen magra åkren med, som eljest blir utöknad, til bergslagens undergång och förminskning i tijonden i desse orter. Dessuthan, när boskapen ey får af marken sin födo i brist af muhlbete, måste den taga till skogen, som på de stellen bewittnas, hwarest swagt bete är, hwarigenom den unga skogen på många åhr ey kommer uthur fäbetet, till skogens alt för stora skada och fördärf.
5:o Angående det at af somlige föregifwes, det biörkskog wäxer, sedan det blifwit swediat, så bewitnar likwäl förfarenheten, at därefter wäxer både tall, gran och biörk, alt som landtmån är till, warandes doch biörkskogen wid tackjernstillwärkningen bättre, i det man
