Vid nästa besök var hon öppenhjertigare och Alices förvåning ökades; hon kunde knappt föreställa sig en beklagansvärdare belägenhet än fru Smiths. Detta interessanta fruntimmer hade med ömhet älskat sin man; han var ännu ganska ung då han dog. Hon hade varit van vid välstånd, till och med vid det öfverflöd en stor förmögenhet bereder; det återstod henne knappt lifvets uppehälle. Hon hade ej något barn, hvilket kunnat fästa henne vid lifvet och skänka henne sällheten. Denna olyckliga enka ägde icke en enda väns bistånd, och hennes förstörda helsa nekade henne att söka någon förströelse. Hennes ringa boning bestod af en kammare, som låg vid en ganska bullersam gata, och ett mörkt kabinett, der hennes säng stod, ur hvilken hon ej kunde komma utan någons hjelp, och hon hade ingen annan piga än sin värdinna, hvilken hon ganska sällan kunde disponera, också steg hon icke upp förr än hon bars till badet af dem, som hade denna befattning; den öfriga tiden var hon alldeles allena och utan allt biträde. Oaktadt detta usla tillstånd var Alice öfvertygad, att fru Smith endast hade några ögonblicks ledsnad och bedröfvelse, och hela timmars sysselsättning och njutning. Huru kunde det hänga ihop? Hon gjorde sina anmärkningar, hade sina överläggningar, och slutade med att öfvertyga sig, att det icke
