men det anar mig, att jag hädanefter icke får några besök af er.”
Alice blef så förvånad, att hon ej visste, hvad hon skulle svara; hon förblef tyst ett ögonblick, och, som hon ej hade tid att gå in i någon förklaring öfver detta ämne, åtnöjde hon sig med att ömt omfamna sin vän, och gick att träffa lady Russel, som väntade henne i sin vagn.
ÅTTONDE KAPITLET.
Sir Walter, hans begge döttrar och Fru Clay voro de första på concerten; lady Dalrympel och miss Carteret skulle vara tillsammans med dem; medan de väntade på dem, togo de sin plats vid den ena kakelugnen i en åttkantig salong. Knappt hade de satt sig, förrän dörren öppnades, och kapten Wentworth steg allena in. Alice satt temligen nära dörren; han gick tätt förbi henne. Enligt sitt fattade beslut, närmade hon sig honom och tilltalade honom först; han ville icke än en gång blottställa sig för Elisabeths förakt, utan ämnade gå längre bort, och endast helsa på Alice; men, då han hörde hennes ljufva röst säga till honom med vänskapens ton: ”God dag, kapten Wentworth! huru mår er fru syster? bättre, hoppas jag? Tvekade han icke att närma sig till henne,
