Walter, och hindrade henne ifrån att fästa sig vid den sistnämnde, hvilket hon gjort om han ej varit der. Det var omöjligt, att hon icke skulle afsky herr Elliot i sitt innersta, men ändock, för att behaga sin vän, berömde hon honom, talade på det förbindligaste sätt om honom, och sökte att öfvertyga Elisabeth, att han gaf henne företrädet framför alla andra. Då han om aftonen återkom, emottog hon honom på det artigaste, så gjorde äfven Elisabeth; Alice deremot, kände en rysning då han steg in och nalkades henne, för att tala med henne. Hon hade alltid haft den tankan, att han ej var rätt uppriktig; men nu såg hon falskheten i hvart ord han sade. Hans uppmärksamhet, hans vördnad för sir Walter svor emot hans första språk, mot innehållet af hans bref, och väckte hennes afsky: när hon tänkte på hans uppförande emot sin hustru och fru Smith, kunde hon knappt fördraga hans åsyn. Hon försökte emellertid att göra våld på sig, så att hennes far och syster icke måtte se hvad som föregick inom henne, hvilket hade ådragit henne förebråelse: hela hennes önskan var, att förekomma ett uppseende eller några frågor i detta ämne, innan hon hade talat vid lady Russel. De voro alla för mycket prevenerade för herr Elliot, att hon skulle kunna hoppas att allena återföra dem till hennes tänkesätt, men hon ville bryta den slags förtrolighet, som oförmärkt hade stadgat sig emellan henne och honom, såsom
