Sida:Familjen Elliot.djvu/414

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 192 —

om att jag endera dagen kommer till henne; framför du det på ett artigare sätt; kanske skickar jag också endast mitt kort; jag vill bespara henne det obehaget, att emottaga mig vid sin levé; vid den goda fruns ålder bör man vara befriad ifrån att visa sig på morgonen, eller ock måste man sminka sig litet och draga för jalousierna: försök, Alice, att få henne till eftertanka. Det ar sannerligen en galenskap att roa sig med att skräma folk, och att vid femtio år vilja synas vara sjuttio.”

Under det han talade, och gick fram och tillbaka så rak som han förmådde, och med en blick på spegeln som sade så förhåller det sig icke med mig, hördes ett starkt slag på porten. Hvem kan det vara, sade sir Walter förskräckt: jag är ännu oklädd, och vid denna timma tager jag ej emot någon annan än Elliot, och han är borta. Han ämnade ringa för att låta säga till att han ej tager emot, när dörren öppnades och herr och fru Musgrove skyndade in i rummet. Bestörtning var den enda rörelse, som deras ankomst väckte hos sir Walter och Elisabeth; Alice var verkligen fägnad af att återse dem, begge de andra hade icke med missnöje sett den ena sin dotter, den andra sin syster, om icke förlägenheten att herrbergera dem, öfvervägt nöjet. Det är väl sant, att de hade tvenne stora sällskaps-salonger, men också icke ett rum att ligga uti, och Elisabeth tänkte

med